“Gud kallar ingen utan att utrusta honom. Om han kallar dig till något är det han som gör det möjligt för dig att genomföra det.”

Det finns en bok som heter Glädjepaus. Jag tycker att det är en fantastisk bok som innehåller små korta reflektioner över livet med Gud. Den skriven av fyra kvinnor som alla har fått båda små och stora törnar genom livet och det märks. För det som dessa kvinnor förmedlar är så oerhört jordnära, men samtidigt är allt stadigt förankrat hos Gud. Det andas livsvisdom.

Lucy Swindoll skriver i boken ett stycke om hur man kan bli ledd av Gud. För det första så lägger hon ansvaret hos Gud. Visst, vi måste vara villiga att ta emot ledning från högre ort, men det är ändå Guds ansvar att leda oss. Genom Bibeln, omständigheterna och goda råd från medmänniskor kan Gud både öppna och stänga dörrar. Dessutom är hon noga med att påpeka att Gud kallar ingen utan att utrusta honom. Om Gud vill att jag ska göra något så ser han till att jag har förmåga att göra det också.

Jag vill också lägga till en faktor till som kan hjälpa mig att känna igen Guds ledning, nämligen min egen vilja. Jag tror att eftersom Gud har skapat oss så har han också skapat vår personlighet och därmed även vår vilja. Detta innebär inte att vi bara ska göra det vi känner för just för tillfället. Nej, det handlar snarare om en djupare vilja och längtan, än en flyktig känsla.

Men visst är det gött, ansvaret är inte mitt, utan Guds! När det handlar om stora saker likaväl som små saker, så är det Guds ansvar att visa mig sin ledning. Gött mos! Och han kallar ingen utan att utrusta honom.