När jag läser Bernes inlägg om att det kan vara svårt att få ett inre lugn mitt i vardagen, känner jag så väl igen mig. Mitt i allt det vardagliga är det så mycket som ska göras och hinnas med. Men, samtidigt kommer jag också att tänka på det som Magnus Malm brukar tala om, nämligen att ju mer vi blir människor, desto närmare kommer vi Gud. Det är ju ändå trots allt människor han skapade oss till och det är som sådana som han vill möta oss. Det tycker jag kan kännas ganska befriande när man står med diskvattnet upp till armbågarna och känner sig så totalt oandlig. För, det kanske inte är så oandligt ändå att se till det praktiska. Det kanske är just där, mitt i vardagen bland allt som ska göras, som Gud är. För visst är det så att han vill möta mig där jag är? Kanske skulle jag ta och prata lite med honom samtidigt som jag diskar? Jag menar, han är ju ändå där och jag sitter ju fast med disken ett bra tag till. Så, varför inte ha lite trevligt med bästa vännen samtidigt? Det måste ju inte vara så högtravande bara för att det är honom jag snackar med. Hm… kanske ska vi ha lite vattenkrig när vi ändå håller på?