Bön kan kännas väldigt krångligt och konstlat. Eller, i alla fall tycker jag det titt som tätt. Det är då jag får påminna mig om att Gud inte bryr sig om formerna. Formerna är till för oss, inte vi för formerna. För Gud är inte beroende av HUR vi ber, han vill ju bara umgås med oss. Vi får själva upptäcka vilka sätt som vi känner oss hemma med. Det är ju trots allt Gud som har skapat oss som de vi är och därmed är det ju också han som gjort oss så olika varandra. Därför tänker jag att alla sätt som underlättar för oss att be är bra! Allt från att läsa psaltarpsalmer med hjälp av tidegärden till att dricka te med Jesus, är saker som kan hjälpa oss. Här finns en rikedom som bara fantasin sätter gränser på. Det handlar ju inte om något annat än att umgås med Jesus, den bästa vännen. Jag kanske skulle ta och gå på promenad med honom. Vem vet, jag kanske lär mig något nytt?