Ett tomt blad?

Ett tomt blad. Ett tomt blad i bemärkelsen att jag inte är någon. Ibland får jag för mig att det är så Jesus vill ha mig. Att han liksom inte vill ha mig, utan bara vill ha någon som kan utföra det han vill. Jag blir som en liten robot som ska följa hans minsta nyck. Men, jag tror att detta är fel. Även om jag med mina känslor uppfattar Gud på detta här sättet ibland, så tänker jag ändå att så kan det ju inte vara. Han har ju faktiskt skapat mig som den jag är och då måste han väl ändå vilja ha med mig att göra. Mig som person. Mig med alla mina upplevelser, erfarenheter och egenheter. Självklart kan jag se mönster, tankar och handlingar hos mig själv som inte är bra eller sunda, men det betyder ju inte att jag inte får vara mig själv inför Jesus. Är det någon som vet precis vem jag är så är det ju han. Och det som finns hos mig som inte är bra kan han ju hjälpa mig att arbeta med. Det är inte något som jag måste ”fixa” först för att sen få vara med min vän.

Istället kanske det helt enkelt är så att han vill göra saker genom mig just därför att jag är som jag är. Det kanske inte behöver vara någon motsättning.

Jesus vill vara med MIG, med hela mig med allt vad jag är. I mig själv och med mig själv får jag komma till Jesus och låta honom bära. Jag står inte själv här i livet. Jag behöver inte bära allt själv.