“Förlåtelse börjar här och nu. Den frigör själen, det är därför den är så kraftfull.”

Vad innebär det egentligen att förlåta någon? Kan man förlåta fast att man fortfarande är arg, ledsen eller känner sig sviken? Måste man ha glömt allt innan man kan förlåta? Eller är det en skillnad mellan förlåtelse och försoning? Och var kommer tillit in i bilden? Det finns mycket att fundera på här, för det är inga enkla frågor. Själv tänker jag att förlåtelse absolut inte är samma sak som att säga: ”Det är okej, det gjorde inget” och sopa det hela under mattan. Istället tror jag det handlar mycket om att ge upp rätten att hämnas. Man liksom frikänner den andra från sitt straff. Det innebär inte att man automatiskt litar på den andra personen igen, inte heller måste det betyda att man ens tycker om den. Man kan fortfarande vara ledsen och inte speciellt intresserad av att vara med den andra igen. Tilliten och försoningen är något som måste byggas upp, men det tänker jag kommer först efter själva förlåtelsen, inte innan. Vad tänker du?