För några år sedan skrev Tomas Sjödin en bok med titeln ”När träden avlövas ser man längre från vårt kök”. Det var en gripande skildring av livet med svårt sjuka barn. Titeln ger en aning om att när något fint tas bort (läs: bladen) kan något annat fint dyka upp (läs: utsikt, perspektiv). Henri Nouwen (präst, författare) är inne på en liknande tankegång när han beskriver att en väg framåt i att mogna som kristen  är att gå från illusion till bön. Det vill säga att vi har en massa bilder av livet och alla är inte förankrade i verkligheten. Men ju mer vi blir av med våra illusioner (ofta en smärtsam process) ser vi mer av Guds handlande och vi leds till att vörda Skaparen och Livgivaren i bön.

I den processen blir vi mer närvarande och accepterande till människor runt omkring oss och även till oss själva. Vi börjar se livet som det verkligen är. Så frågan är vilken verklighet du och jag lever i och hur stor del av den verkligheten som är Guds verkliga verklighet. Att se människor med Guds ögon och sig själv med Guds ögon är en livsresa som vi alla är kallade till – därför kallar vi oss för pilgrimer.