Visst har jag läst Johannesvangeliet tidigare. Han har en förmåga att skriva meditativt. Det är många gånger abstrakt, andligt och visar på många dolda aspekter på Guds handlande och tankar. Ja, det är lätt att närma sig hans texter med en bävan att ”måtte jag förstå mer”. Kapital 13 – 17 blir på något sätt höjdpunkten. Hade jag varit Johannes hade jag fortsatt i samma stil och avslutat med något teologiskt tungt och värdefullt.

Det gör inte Johannes. 

Han avslutar evangeliet i kapitel 20–21 med berättelser om tre personer: Maria Magdalena, Tomas tvillingen och Simon Petrus.

Jag blev fascinerad av slutet. Trots all teologi i evangeliet slutar det med tre personer som fått mycket förlåtet, tvivlat och svikit. Helt plötsligt blir det så klart att det handlar om oss vanliga människor. Det handlar om oss som behöver förlåtelse, oss som så lätt tvivlar i vår tro och om oss som kan svika både oss själva och andra.

 

För oss ger Johannes GODA NYHETER att leva av och exempel att följa. Jag tar tacksamt emot deras exempel och tänker stilla: Vad mer finns att upptäcka i Johannesevangeliet?