Verksamhetsledare Annika Andreasson reflekterar.

Julen närmar sig och årets julklapp är utsedd: Det återvunna plagget. Wow känner jag i kroppen och tanken går till det årstema vi haft för 2018: Hållbart liv. Jag gillar återvinning. Det känns rätt, sunt och gott. Och definitivt mer hållbart än köp och släng, utan slit däremellan.

Vi som är det nationella ledarteamet, anställda och styrelse har fått uppleva hur Navigatörerna under året gått mot mer hållbarhet. Stegen i tro, att satsa på kontakter med studenter och unga vuxna, har fått gehör och många stödjer nu arbetet med bön och pengar. Vi går fortsatt framåt i tro, för finanserna är inte i hamn, men seglatsen går i medvind.

När jag i somras sorterade papper på kontoret hittade jag en gammal inbjudan (från ett helt annat sammanhang), till samtalsgrupp kallad ”Hållbart liv”. Gruppen var till för ”dig som vill fördjupa kunskapen om dig själv, söka din andlighet och få nya erfarenheter för ett mer hållbart liv”. Vidare stod: ”Livet är vävt i ett stycke och det utsätts för det ena hållbarhetsprovet efter det andra. Tillsammans kan vi stödja varandra till ett mer hållbart liv”. Detta gamla återfunna papper tilltalade mig, som något jag kände igen inom Navigatörerna. Och något värt att återvinna. Om och om igen.

Inget nytt under solen, sägs det, och inte är vi som organisation unika, men vi fortsätter verka här och nu för vi vill ju ”göra budskapet om Jesus Kristus tillgängligt och verksamt tillsammans med människor i vår samtid” (vår syftesparagraf). Det finns mycket att återvinna från den man som kom till oss från Gud för tusentals år sedan, som en skör bäbis till tuffa omständigheter. Jesu undervisning och förhållningssätt, bottnande i kärlek till Fadern och medmänniskan, är hållbara än idag. Det litar vi till och det vill vi dela med oss av. Därför strävar Navigatörerna på för att återvinna evangeliet, om och om igen…