Jag slutar aldrig att förundras över ljusets makt. En kolmörkt rum tappar all kraft OAVSETT hur litet ljuset är i rummet. Mörkrets maktlöshet är så uppenbar. Visst är det märkligt.
Ibland när jag ser en lampa i taket kan jag nästa fundera över att räcka fram handen och försöka greppa ljuset som kommer ut. Lönlöst förstås. Det bara är där – ÖVERALLT. Genom ljuset ser jag mig omkring och kan orientera mig i den fysiska verkligheten.
Så läser jag Joh. 8:12 ”Jag är världens ljus”.
Funderar en stund över vilken typ av ljus Jesus tänker på och hur det kan påverka. Att jag kan orientera mig i den fysiska världen är redan uppenbart så viken dimension tänker Jesus på? Kan det vara ljus över min inre värld, den värld som inte är så lätt synlig, vare sig för mig eller andra? Ljus som gör att jag kan se mer vem jag är, vem andra är och hur vi kan ta oss an livet?
Ja, jag tror det är det ljuset Jesus tänker på.