Magnolian är utslagen. En makalös blomma som kan få mig att glömma SJ (se förra bloggen) och bara stanna upp i förundran över vad som hänt med trädet. För ett par månader sedan var det en bar stam och till synes torra grenar. Inte liv i sikte. Så händer något. Sakta kommer värmen och man börjar se små tecken på förändring – liv! Och så kommer bladen och på en kort tid kommer något som man aldrig kunde tro att trädet skulle kunna producera – stora vita blommor. Inte bara något nytt har hänt. Det är dessutom annorlunda. Kan man associera till att något sådant kan hända oss – när vi finns i Guds närhet och värme….?