Om man är trött på gärningar så blir det inte stimulerande att läsa Jakobs brev. Det blir till och med jobbigt när man kommer till Jak. 2:17 “Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död”. Inte undra på att Luther som sökte nåd och en väg bort från gärningar inte tyckte speciellt mycket om Jakobs brev.

Vad är det då Jakob gör med det han säger? Han slår hål på alla argument om att tron på Kristus bara är en lära, en filosofi eller bra tankar i allmänhet. Det räcker inte. Det räcker inte på långa vägar för Jakob. Han argumenterar för att det är gärningarna – hur vi lever, vad vi gör – som är det verkliga beviset på vad vi tror. Gärningarna bekräftar vår tro, eller avslöjar oss.

Framförallt pekar han på att tron har att göra med mitt liv, min hållning i livet, och grunden för den är min relation till Gud. Där försvann alltså kristen tro som filosofi. Det kristna livet är ett liv i efterföljd, där vi kallas till att vara pilgrimer och efterlikna Jesus. Inte för att få meriter, utan som gensvar till den kärlek och acceptans som han skänker oss, av nåd.