Få tider på året har så mycket förväntningar på sig som advent och jul. I alla fall jag har tankar på hur lugnt och mysigt det ska bli i advent och hur trevligt det blir med jul. Allt julgodis man ska njuta av, alla fina människor man får massor av tid att träffa och all lugn och ro som ska infinna sig när man tänder sin adventsljusstake. Men, det är ju inte alltid det blir sådär lugnt, fint och oceaner av tid till alla människor man vill träffa. Men, det kanske är okej? Det kanske är okej att det inte blir så perfekt som man har tänkt? Det är kanske okej att det blir köpta pepparkakor i år istället för hemgjorda och att högen av julklappar inte blir så stor? Det är kanske okej att knäcken förblir ogjord och granen uteblir? För tänk om jag skulle uppskatta det som det var istället. Ta advent som det blir. Strunta i alla förutbestämda tankar om hur det ska vara och istället njuta av det som är. För, vem vet, det kanske visar sig blir ännu bättre än jag kunde tro, när jag vågar släppa alla mina förväntningar och jag låter kraven på mig själv falla till marken…