I boken Ödehuset finns det en scen som beskriver hur huvudpersonen Mack ligger på rygg på en brygga och tittar upp mot den stjärnklara sommarnatten. Kanske inte så konstigt i sig. Men det som har etsat sig fast i mitt minne var att bredvid honom låg Jesus i egen hög person. Tillsammans tittade de upp mot den förunderliga stjärnhimlen och pratade om livet. Livet. Livet på jorden. Livet som människa. Livet tillsammans med Jesus. Där tycker jag man kan snacka om att kristenhet inte handlar om dogmer och måsten, utan om min relation med min Pappa, universums skapare. Det handlar om att lära känna Jesus som en vän. Precis som när man var liten lärde känna sin bästis utan och innan.

Jag och Jesus, på bryggan, hur skulle jag reagera?