Ibland är huvudet helt tomt. Det är som att man försöker så hårt att skriva något som kan verka klokt, att det liksom slår över så att hjärnan helt blockeras. Ingen vettig tanke kommer fram. Men tänk, även de stunderna är Gud stor. Och om jag nu skulle tvivla på att Gud är stor, så räcker det ju att se ut genom fönstret. Där ute grönskar det för fullt. Så galet vackert! Han riktigt slösar det vackra över oss. För att han ska lyckas göra hela skapelsen så vacker, så måste han ju vara ganska så stor. Även när jag inte kommer på något klokt att säga.