Denna gång reflekterar Berne Persliden i nationella teamet.
Ja, vad är var-dags-tro? Jag försöker titta på mitt eget liv och först se hur tro rent allmänt finns med. Här är resultatet: jag tror jag får ström när jag pluggar in kontakten, jag tror att buss 665 ska komma på den tidpunkt som anges i tidtabellen, jag tror att tåget också anländer när SJ säger och jag tror att betalningen med Swish går igenom när det står så på displayen.
Min slutsats är att det finns VÄLDIGT många situationer där jag handlar i tro utan att det är en stor sak. Faktum är att det mesta som pågår i mitt vardagsliv handlar om tro. Men inte först och främst en tro på Något eller Någon. Det är inte ”tro på” som kännetecknar mitt vardagsliv. Det är snarare en tro i meningen tillit som färgar det jag gör och det jag säger.
Då blir frågan om tro extra intressant för mig. Frågan om ”tro på” blir lätt en diskussion kring sannolikheter. Tror jag på tomten? Hur sannolikt är det att tomten finns? Tror jag på Gud? Hur sannolikt är det att Gud finns? Tror jag på Bibeln? Hur sannolikt är det att evangelierna visar Jesu liv? Listan kunde göras lång och visst finns det mening i att bearbeta dessa frågor.
Bibeln använder ofta ordet tro i meningen tillit (latin: fiducia). Då blir frågorna om var-dags-tro annorlunda för mig. Då handlar det om var och hur jag förlägger min tillit: hur mycket jag litar på andra människor, hur mycket jag litar på mig själv, mina resurser och tillgångar. Självklart litar vi väl på det som vi har runt omkring oss? Utan tillit i vardagen skulle vi knappast överleva vare sig psykologiskt, själsligt eller andligt. Tillit är grundläggande.
Här lever jag då mitt vardagsliv med en tillit, men som jag många gånger behöver öva mig i. Men det stannar inte där. Till allt detta om tillit till andra människor, egna resurser och förmågor finns för mig något mer. Det finns en tillit till Någon utanför mig själv, eller skulle jag skriva djupast inom mig själv? Det är en tillit till Gud där jag ibland ser tydligt och andra gånger (de flesta!) anar Hans omsorg, Hans kärlek och intresse för varje människa inklusive mig. Den tilliten, tilliten till Gud, motiverar mig att börja dagen med en enkel bön. En bön om att verkligen se andra människor genom Hans ögon. En bön att kunna vara till hjälp där hjälp behövs och en tacksamhet över möjligheten att leva mitt liv som ”the life of the beloved”, dag efter dag. Ja, som var dags tro.