Vi fortsätter dela tankar kring årets tema. Denna gång är det Robert Lindqvist i nationella teamet som reflekterar utifrån Habackuk (vars namn betyder omfamning), kapitel 2.

Jag kom att tänka på profeten Habackuk i Gamla testamentet och fokus blev på var-dags-TRO, om att TRO varje dag. Han talar i vers 1 om en spaning: ”Jag ska ställa mig på vakt, gå till min post och spana.” Jag tycker Habackuk verkar ha tro-fokus i vardagen. Han levde under den tid då judarna levde i exil, en tid som beskrivs som orättfärdig, med ondska och krig. Den är inte är så olik vår egen tid, år 2016, tänker jag. Ondskan breder ut sig och godheten har svårt att hävda sig. Att leva i tro är för mig att leva med vidöppna ögon i vår värld. Att som Habackuk ha ögonen öppna för spaning där vi lever just nu.

Där jag lever just nu, i mitt vardagsjobb med yrkessvenska för nyanlända, möter jag flyktingar från olika krigsområden i världen. Alla har en stor drivkraft att göra skillnad och vända det hemska som de upplevt i sina hemländer till något nytt, till ett positivt jobb här i Sverige.

Tro kan ibland, upplever jag, leda till en ”återvändsgränd”. Det kan bli en röra av teologiska tolkningar och avarter av kristna uttryck. För mig är det viktigt att inte låta hinder och svårigheter föra mig bort från Gud. Tro varje dag handlar väl om att inte ge upp! Tro innebär för mig att mitt i livets allt söka mig djupare, närmare Gud, för att få svar på mina livsfrågor. Och hur kommer då svaren? När?

I versen jag läste hittar jag att det är svar från Gud som Habackuk spanar efter: ”Jag vill se vad han skall säga mig, vilket svar jag får på min klagan.” Ett par verser längre fram hittar jag: ”Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte.” Ibland kan uteblivna bönesvar, kristnas misstag och ondskans framfart fresta mig att misströsta i tron på att Guds godhet och kärlek segrar till slut. Men jag vill ha en trotsig kristen tro och min tro stärks när jag vågar tro mot alla odds. Ibland får jag uppleva att när allt hopp verkar ute, då verkar Gud. Sådan verkar Hen vara.

Och så tänker jag vidare på tidsbegrepp. Vi tänker ofta i ”chronos” (= kronologisk tid), men det finns även ett ”kairos” (= obestämd tid, det rätta ögonblicket). Tidsformen i Bibeln, i hebreiskan, är inte så tidsbestämd som vi ofta tänker idag. Den kan variera mellan har skett, sker, kommer att ske. Då blir det inte så solklart när Guds svar ska komma. Guds tidtabell verkar annorlunda än vår mänskliga tideräkning. Att leva i var-dags-TRO handlar för mig då om att invänta Guds svar, hur de ser ut, i min tid. När det är Guds tid.

Till sist, från ytterligare en vers framåt i texten: ”Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv”. Här hittar jag hopp framåt. Räddningen är att hålla fast, att varje dag tro med tålmodig förväntan, och att gå på upptäcktsfärd i hur vi kan leva av tro och leva ut tro – en tro som ger näring att orka leva i en galen och orättfärdig värld.